Jag författarbloggar i två veckor här på Boktipset.se. Det är roligt. Kom och möt mig där och lämna kommentarer på allt jag skriver!
En annan som författarbloggar där just nu är hypnotisören Fredrik Praesto. I sitt första inlägg från den 10 februari skriver Fredrik om att minska obehaget från ett minne som får dig att må dåligt genom att frivilligt tänka på det. Han menar att om vi dissocierar från det, och betraktar oss själva i minnet utifrån och minskar ner det till en liten film, så bör man känna mycket mindre eller inget obehag.
Jag skulle också kunna rekommendera patienter att frivilligt tänka på minnen och se sig själva i sina minnen. Jag skulle kalla det exponering. Och jag skulle be mina patienter att närma sig obehaget, istället för fjärma sig. Att sluta kämpa emot och istället lägga sig ner i den obehagliga kvicksanden för att det är sättet att sluta sjunka. Det är motsatsen till vad de flesta av skulle göra intuitivt, och det är motsatsen till vad Fredrik rekommenderar. Och jag skulle hjälpa mina patienter att decentrera istället för att dissociera, men visst finns det likheter eller i alla fall paralleller, även om skillnaden mellan hans metod och min är avgrundsstor (både i förklaringsmodell och vetenskaplig förankring). Vi är båda (liksom många andra inriktningar) intresserade av olika perspektiv på självet, och vi använder oss av dem båda två. Och faktiskt så exponerar vi båda två. Och inte minst så är vi är båda ute efter att hjälpa.
En kram till er alla från mig på Alla Hjärtans Dag! För ett boktips om relationer, läs mitt blogginlägg 110214 på Boktipset.se.