Kategori: Slow blog

Kategorier
Slow blog

Rapport från Kina: Förkastliga ideal

Det är inte ofta jag bloggar om skillnader mellan min hemmakultur i Sverige och Kina där jag bor just nu. Men ibland kan jag inte låta bli: det här är för intressant och relevant.

Ofta är skillnaderna komplexa och svåra att uttrycka, men nu kan jag låta Danwei, ett företag som säljer mediabevakning och analys från Kina, som i sin tur citerar en artikel från i fredags i dagstidningen Beijing Daily, stå för orden (i min fria översättning):

Kinesiska media som är intresserade av negativa nyheter har blivit förledda till missgärningar av västerländska ideal. Istället för att sträva efter de mest uppseendeväckande rubrikerna, ska kinesiska media rapportera om de goda gärningar och bedrifter som sker i Kina.

Artikeln ger exempel på negativa nyheter som skapar misstro och osäkerhet hos kinesiska folket – som de larm om bristande matsäkerhet, politikerkorruption eller låg byggstandard som trots allt förekommit. I dessa fall har journalisterna av girighet över att få billig uppmärksamhet publicerat sina negativa nyheter, istället för att ta socialt ansvar och rapportera positiva och uppbyggliga nyheter som bidrar till stabilitet och harmoni i samhället.

Det förkastliga västerländska idealet som tidningen kritiserar är alltså tryckfrihet.

Läs hela artikeln på Danwei (på engelska), kolla och bedöm källan för informationen, skapa din egen åsikt om fördelar och nackdelar med tryckfrihet (free press), fundera över vad du tycker är medias uppdrag i ett samhälle och njut av att du inte bara har tillgång till information om det utan också åsiktsfrihet som låter dig göra det. Vad du än tycker.

Länk till Danwei’s artikel:
http://www.danwei.com/chinese-media-seduced-into-wrongdoing-by-western-concepts/

Kategorier
Slow blog

Urvalskriterier för offentligt erbjudna behandlingar

Radioprogrammet Kaliber sände i söndags ett avsnitt med titeln ”One size fits all. KBT:s frammarsch i psykvården” och som granskar ”hur svensk psykvård på bara några år ritats om totalt”.

Kalibers reporter Per Shapiro berättar om konsekvenserna av att landstingen följer Socialstyrelsens riktlinjer som rekommenderar KBT-behandlingar före psykodynamiska terapier baserat på tillgänglig forskningsevidens: erfarna psykodynamiska terapeuter som blir utan landstingsavtal och förstås en minskad valfrihet för individer att välja terapeut och terapiform när endast en typ av dessa erbjuds via landstinget. Ytterligare viktning åt KBT-hållet har regeringen stått för med riktlinjerna för rehabgarantin som infördes 2009: pengarna ges till KBT-kompetenta rehabaktörer.

Kaliber tar upp många intressanta vinklar, även om jag inte håller med om allt som sägs. Men det som allt mynnar ut i, det är förstås vad som ska styra oss när vi väljer vad den offentliga vården ska erbjuda oss när vi mår dåligt. Ska de erbjuda oss valfrihet, eller ska de erbjuda oss det som samhället efter bästa förmåga kan anse vara vetenskap och beprövad erfarenhet?

Jag är övertygad om (eller i alla fall beredd att anta) att Socialstyrelsen gör sitt allra bästa för att först omsorgsfullt välja vilka kriterier man ska utgå ifrån i sina rekommendationer, och sedan lika noggrant jämföra tillgängliga alternativ utifrån dessa kriterier. Och personligen tycker jag att evidens, det ordet man använder när man menar forskningsstöd enligt vår tids gängse syn på vetenskap, är ett bättre urvalskriterium än många andra. Tänk själv om du hade en fysisk sjukdom, och läkaren lät dig välja på behandling 1, som har bäst evidens, eller behandling 2 som har sämre evidens men som väldigt många ändå tycker om, vad skulle du välja då? Och vilken av dem är du beredd att bidra dina skattepengar till? Jag tycker inte att det måste innebära att behandling 2 inte erbjuds i samhället, bara att det är rätt att välja att lägga våra offentliga medel på något som vi har valt utifrån gemensamt acceptabla urvalskriterier.

Jag tycker inte heller att det är skandalöst om Socialstyrelsen ändrar sina rekommendationer utifrån ny evidens – tvärtom, det är högst seriöst. Fram för transparens i vår svenska psykvård, där vi vet varför vissa metoder och terapeuter stöds. Och låt oss fortsätta diskussionen om vilka urvalskriterier för offentligt erbjudna behandlingar som vi vill ha i vårt samhälle. Du kan lyssna på programmet när du vill via Sveriges Radios webbplats (Kaliber 120513) eller läsa reportaget här.

  • Etiketter
Kategorier
Slow blog

Relationer

Har du hittat din perfekta partner, den där halvan som ska få dig att känna dig hel? Känner du din kärlek flöda lika jämnt och starkt varje dag för din partner? Är ni ett lyckligt par som aldrig har problem eller bråkar? Det finns många myter om sann kärlek i vår tid som vi kämpar för att leva upp till, och det bidrar inte så sällan till att försämra en relation. Eller kanske har någon konflikt blommat upp mellan er, eller en av er har varit otrogen, eller er relation är inte så som du önskar att den vore. Vad kan du göra?

Sluta kämpa, slut fred med olikheterna och stärk din relation! I år kom den äntligen på svenska, Russ Harris relationsbok med utgångspunkt i ACT.  På svenska heter den Kärlekens ACT: Stärk din relation med Acceptance and Commitment Therapy. Ingen skriver så lättsamt som Russ Harris om såväl hur vi ställer till det för oss i våra relationer, som hur vi får dem att fungera. Ändå är hans böcker vetenskapligt och teoretiskt förankrade, och råden är konkreta och genomförbara vare sig du arbetar själv med dem, eller om du och din partner gör det tillsammans.

Det här är helt enkelt den bästa relationsboken för kärlekspar du kan hitta just nu.

Kärlekens ACT: Stärk din relation med Acceptance and Commitment Therapy av Russ Harris, Natur & Kultur 2012 (ISBN  9789127129696)

Här hittar du boken hos Internetbokhandlarna adlibris.com och bokus.com.

Kategorier
Slow blog

ACT för mig själv

När vi arbetar med ACT så utgår vi från att vi ofta gör situationer värre när vi försöker undvika det som är obehagligt i dem, vilket förstås är tvärtemot vad vi hoppas. En orolig person som försöker undvika oro kan ofta bli än mer oroad som resultat. En person som fått en läskig tanke i huvudet (tänk om…) och försöker bli av med den, kan ofta uppleva att den poppar upp allt oftare och allt mer påträngande.

Liksom många av våra patienter på Stressmottagningen helt mänskligt försöker undvika att bli av med obehagliga tankar och känslor, så gör vi som arbetar på mottagningen det också. Vi vill ju hjälpa, och när vi hör hur jobbigt personen vi möter har det, så vill vi förstås meddetsamma ta bort hans eller hennes obehag (och vår egen klump i bröstet, eller våra egna tankar om att vi borde kunna hjälpa alla). Trots att vi har lärt oss både från utbildning och av erfarenhet att det inte fungerar särskilt bra. Vi behöver tillämpa våra enkla metoder själva lika mycket som alla andra.

En forskningsstudie gjord just på människor som mig som arbetar med att rehabilitera andra visar hur stor påverkan faktorerna vi kallar öppen, medveten och aktiv har på vårt eget välmående och funktionsförmåga. Och hur vi, om vi själva väljer att inte acceptera svåra upplevelser utan fortsätter att kämpa emot dem, har ökad risk för utbrändhet. Eller när vi glömmer bort att vara närvarande i nuet, eller inte tar oss besväret att aktivt göra de saker vi vet är viktiga för oss. Och det gäller alltså mig och mina kollegor på Stressmottagningen – specialiserade på att behandla just utbrändhet och utmattningsdiagnoserna – lika mycket som våra patienter. Och det gäller förstås dig också. Kunskaperna våra metoder bygger på kommer inte från någon specialiserad teori ihopknåpad för folk som inte mår bra. De kommer från allmänpsykologi.

Studien jag citerar ovan är:
McCracken, LM & Yang, S-Y (2008), A Contextual and Cognitive-Behavioural Analysis of Rehabilitatio Workers’ Health and Well-Being: Influences of Acceptance, Mindfulness, and Values-Based Action. Rehabilitation Psychology 53(4):479-485. 

Kategorier
Slow blog

Vetenskapens mål

Häng med på en liten tankekedja som tar oss upp på hög nivå: låt oss fundera över vad vi tycker är god vetenskap och vad som är målet med vetenskap. Hur vi svarar på den frågan spelar nämligen otroligt stor roll för hur vi tar oss an forskningsfrågor och hur vi formulerar teorier.

Jag har i ett tidigare inlägg nämnt den mekanistiska synen där god vetenskap är sådan där teorin stämmer överens med verkligheten. Den kallas ofta mekanistisk för att en maskin ofta är en bra liknelse för hur man förstår världen – man letar efter vilka delar som maskinen är uppbyggd av och hur de samspelar för att få maskinen att fungera. Många av våra vetenskaper idag bygger på det här grundantagandet, och ett exempel är teorierna från kognitionspsykologi där man liknar vårt medvetande vid en dator som processar intryck och utifrån dem initierar beteenden.  Om teorin är bra, så stämmer den överens med vad man kan se i verkligheten, så väl vi nu kan se den genom att till exempel fråga människor eller mäta deras hjärnaktivitet med avancerad teknik. Teorierna hoppas man sedan ska kunna vägleda en när man lagar trasiga maskiner, men det är inte vetenskapens syfte och man utvärderar den inte utifrån det. Syftet med vetenskapen är bara att beskriva och förstå hur maskinen fungerar.

Jag har hört många skämt där någon psykolog inkännande förstår precis vad den extremt olyckliga patienten berättar om – fast där poängen är att den här djupa förståelsen inte hjälper patienten på något sätt. Om syftet med vetenskapen vore att beskriva och förstå så vore det så bra en psykolog skulle kunna hjälpa folk: jag förstår. Jag tror (hoppas!) att du har högre förväntningar än så på en psykolog. Först och främst vill vi kunna predicera (förutsäga) beteenden. Kommer den här killen att se sig för när han går över gatan? Kommer den här tjejen att begå brott om hon får permission, ta livet av sig, ta hand om sina barn, ta sina läkemedel? Men inte bara det. Vi vill kunna påverka beteenden. För vårt svenska rättsväsende är till exempel avsikten att påverka dem som begått brott genom rehabilitering (inte i första hand straffa). Skolan vill kunna påverka skolbarn att göra sina läxor, samhället vill få fler att sopsortera och motionera och äta nyttigt och betala skatt och hålla hastighetsgränserna. Inte bara beskriva och förstå. Vi vill predicera och påverka. Att ha det som ett grundantagande ändrar grundantagandet för vad som är bra vetenskap. Det som är bra vetenskap är när vi med hjälp av våra teorier har predicerat bra eller kunnat påverka någons beteende. Med det här perspektivet räcker det inte att teorin är bra, den måste vara användbar också.

De teorier som vägleder mig i mitt arbete har sitt ursprung i funktionell kontextualism. Kontextualism för att jag tittar på sammanhanget, inte delarna. Det gör att det är stor skillnad på att vifta med handen för att tvätta fönstret eller för att hälsa på en vän fast det kanske är precis samma muskler som används. Funktionell för att jag tittar på hur någonting fungerar – till exempel hur bra teorin predicerar och påverkar – för att säga om den är bra eller inte. Inom funktionell kontextualistisk vetenskap (puh! jag utmanar dig att säga det snabbt tio gånger i sträck!) så har flera olika terapiformer fötts där de grundläggande teorierna omsätts i praktiska verktyg. ACT (Acceptance and Commitment Therapy) är bara ett av dem, men det är det som vägleder mig i mitt arbete som psykolog. Och det kommer alltmer forskning som visar att det fungerar bra – vi lyckas påverka folk, vilket är själva grundidén med terapi.

  • Etiketter
Kategorier
Slow blog

Löftesrika begynnelser

Här i Beijing börjar vardagen återvända efter nyårsfirningarna för en vecka sedan. Kaninen var gammal och trött och fick göra plats för nästa djur i zodiaken: draken. Drakens år är ett bra år, det vet man sedan länge. Barn födda under Drakens År är nåt extra (en annan är född i Grisens År men det anses iallafall lyckosamt det också; grisar är tursamma).

Det är något löftesrikt med nya år. Pennorna är nyvässade, blocken fulla av oskrivna blad som väntar på att fyllas med upplevelser och berättelser. Lingonkranskalendern på köksväggen har bara några prydliga anteckningar än så länge och är för övrigt inbjudande tom – full av möjligheter. Tydligen blir vi alla fyllda av positiv förväntan varje nyår – vare sig det är ett nästan garanterat framgångrikt år som Drakens, eller bara ett vanligt men Nytt år. Titta in i bokhandlarna som under hela januari ställt fram böcker om viktminskning och fysisk träning. Det är visst nu vi alla tar chansen att förbättra våra liv. Och det är inget fel i det. Men liksom jag redan har vaknat upp till två löftesrika nya år redan i år – 2012 och Drakens År – så kan det komma många fler möjligheter att damma av de där nyårslöftena om att leva lite mer så som vi vill leva. Ja, de kan komma varje dag, när man som minst anar det och bäst behöver det. Det är väl bättre att börja om varje dag än att ha gett upp en enda gång (eller tio)?

Gott Nytt Drakens År!

Kerstin

Kategorier
Slow blog

Scrooge och ACT

Jag har läst Charles Dickens En Julsaga (A Christmas Carol) och blir, som så ofta, fascinerad. Fascinerad av att en berättelse från 1843 fortfarande är så lättläst och fascinerad av att den är så tidsenlig och så giltig för vår samtid också.

Scrooge – urtypen för snåla, griniga människor – genomgår under natten mot jul något som en ACT-terapeut hade refererat till som en upplevelsebaserad övning. Tre våldnader besöker honom och tar med honom att minnas forna jular, att se andra vinklar på den innevarande julen och att se hur framtida jular kan komma att se ut. Scrooge får se julen ur sina egna ögon i olika tider i livet, och han får se julen ur andra människors perspektiv. och inte minst får han se lite av sig själv ur andra människors ögon, och det är en jobbig resa att göra. Han är inte nöjd med särskilt mycket av det han ser och hör.

Sedan får Scrooge samma gåva som du och jag också får, just nu: möjligheten att göra bättre. Möjligheten att från och med nu börja vara mer av de medmänniskorna vi önskar att vi vore gentemot familj, vänner och främlingar.

Gott Nytt År!

Kategorier
Slow blog

Psykisk ohälsa och den medicinska modellen

I den medicinska modellen så är något fel när vi är sjuka. Kanske har en bacill kommit in i systemet, eller ett ben blivit brutet eller så finns det för lite av ett hormon. När något är fel behöver man lösa problemet genom att ta bort det som orsakar felet eller reparera det som blivit skadat. Man tillför ett läkemedel som dödar bakterierna, normaliserar hormonnivån eller så opererar man bort tumörer eller gipsar brutna ben. Och så försvinner felet och vi blir återställda – friska – igen, och det är bra. Som en maskin som blir lagad.

På denna medicinska modell har vi också kommit att bygga den modell vi använder för psykisk ohälsa. Våra diagnossystem och många behandlingar för psykiska sjukdomar bygger på idén att något är fel eller skadat och måste tas bort eller lagas. När vi följer logiken från den medicinska modellen så blir det självklart så. Men tänk om den inte är en bra grundmodell för psykisk smärta?

Fundera över det här en liten stund: Om vi inte hade en sådan här mekanistisk grundmodell för vårt eget psyke, så skulle vi inte ens leta efter den lilla komponenten som har slutat fungera eller fungerar dåligt (negativa tankar, oro, låg självkänsla?) och som måste repareras (läkemedel, positivt tänkande, terapi?). Om inte symptomen på psykisk ohälsa visar på något som är ”fel” måste de heller inte bort. Behandlingsstrategierna kan fokusera på något annat än det som den nuvarande underliggande filosofin – den medicinska modellen – förutsätter. Istället för att reparera ”fel” som påförts oss tack vare dolda grundantaganden kan behandlingsstrategierna fokusera på att hitta sätt som fungerar för var och en av oss för att leva våra liv.

Stora tankar, kort inlägg – men hur vi tänker på hälsa och ohälsa påverkar oss alla.

Kategorier
Slow blog

Konsten att välja

Tror du på ödet eller på slumpen?

Eller på att det är du som med medvetna val påverkar hur ditt liv utvecklar (och invecklar) sig?

Vi lever i en tid där många av oss berättar vår livshistoria som en lång rad med konsekvenser av våra egna, fria val. Vi har ett enormt antal alternativ att välja på från allt möjligt som sylt, teleabonnemang och partner. Och många tycker det är svårt att välja.

Det tycks finnas en psykologisk princip, ett magiskt tal, som är 7 ± 2. Det är så många saker vi tycks kunna hålla i huvudet samtidigt, vare sig det är siffror, namn eller syltsmaker. Försök komma ihåg sifferkombinationen 0-8-5-2-4-8-6-7-8-5 en stund. Hur går det? Men om jag berättar att det är ett telefonnummer i Stockholm så blir det redan lättare. Nu vet vi att 08 är riktnumret, och det är så bekant att vi knappt behöver lägga det på minnet. Och om vi grupperar resten av sifforna, antingen till 52 48 67 85 eller 524 867 85 eller 5248 6785 så har vi färre saker (4, 3 respektive 2) att hålla i huvudet och det blir möjligt att komma ihåg eller lära sig den där till synes långa sifferkombinationen som är Stressmottagningens telefonnummer.

På samma sätt kan vi hjälpa oss själva med val med många valmöjligheter också. Vi behöver kategorisera eller gruppera ihop dem så att de inte blir fler än vi klarar att hålla i huvudet. Gruppera sylterna i exotiska frukter, röda bär och svenska sommarfrukter, och välj en kategori, och välj sedan inom kategorin. Då blir det möjligt att välja på väldigt många fler alternativ utan att ge upp. Den nya svårigheten är att man behöver kunskap – eller experthjälp – för att kunna gruppera okända saker på ett meningsfullt sätt så att man hitta vilka faktorer det är intressant att jämföra på. Tack och lov för vänner och tålmodiga butiksbiträden!

Kunskap om val och att välja finns i forskaren Sheena Iyengar’s fina och intressanta bokThe Art of Choosing. (Sheena Iyengar är forskaren med syltstudien från förra inlägget)

Kategorier
Slow blog

Konsten att välja sylt

Forskaren Sheena Iyengar ställde upp ett demonstrationsbord i ett varuhus där konsumenterna fick smaka på några olika syltsmaker, och sedan räknade hon hur många som faktiskt köpte av sylten. Hon provade två olika varianter. När hon hade sex burkar sylt på demonstrationsbordet, köpte 30% av de som smakat på sylten någon av burkarna. När hon hade 24 burkar sylt av olika smak framme, så köpte bara 3% av sylten. Det tycks som att vi blir förblindade av att ha för många alternativ, och det blir så svårt att välja att vi avstår helt. Med jättemycket sylt att välja på väljer vi… ingen sylt. Med lagom mycket sylt att välja på väljer vi den smak vi tycker bäst om.

I USA ledde studien visst till att forskaren fick rykte om sig att vara anti-frihetskämpe, en som ville begränsa amerikaners valfrihet och säkert var antingen Nazist eller kommunist. Fast det hon visade var bara att det är svårt för oss människor att välja när vi har så många alternativ. Det vet ju vi, du och jag. Vi vet att det är svårt att välja PPM-fonder, elbolag, telebolag, hyrfilm hos videouthyraren, kaffe av en barista eller vin på Systemet helt enkelt för att vi har så mycket att välja på.

When Choice is Demotivating: Can One Desire Too Much of a Good Thing? Iyengar, S. S., & Lepper, M. Journal of Personality and Social Psychology, 79, 995-1006. (2000)