Det är inte bara retuscherad reklam som lurar oss att tro att vi inte är tillräckligt bra. Inte tillräckligt smala, snygga, framgångsrika eller värst av allt: inte tillräckligt lyckliga. Vi lurar oss själva också.
Jag noterar att Aftonbladet idag citerar en studie som frågat folk hur de reagerar på andras statusuppdateringar i Facebook (se här). Folk skattade hur ofta de trodde att andra upplevde positiva respektive negativa känslor, och genomgående underskattade man andras negativa upplevelser och överskattade deras positiva.
Man uppfattade alltså andra – även de egna vännerna – som lyckligare och bekymmersfriare än vad de själva upplevde sig. Och de andra i sin tur skulle förmodligen skatta dig och övriga som lyckligare och bekymmersfriare än vad just de själva upplever sig. Och så vidare.
De här jämförelserna med ett icke existerande ideal – Den Perfekt Lyckliga Människan Utan Negativa Känslor – är en av de saker som jag tror i sig skapar lidande. Tänk om vi antingen jämförde oss med något realistiskare ideal (tex han har positiva känslor ibland och negativa ibland) eller tänk om vi helt enkelt lät bli att jämföra oss? Om vi bara lät det vara just så som det ändå är just den här stunden. Just nu är det bra. Eller; just nu är det jobbigt. Oavsett om det finns någon som har det värre eller bättre än mig. Just nu har jag det okej. Hur har du det just nu?
Artikeln som citeras är: Jordan AH et al. (2011). Misery has more company than people think: underestimating the prevalence of others’ negative emotions. Personality and Social Psychology Bulletin. 37(1):120-35.